PETTERSSON: Tränare och spelare är också bara vanliga människor med känslor
Hockey är en sport med mycket känslor. Heta känslor. Vi tycker till mans och kvinns inte att det är så orimligt när det hettar till på isen och någon börjar att veva mot en annan spelare med nävarna i frustration.
”Sånt händer i hockey. Det är mycket känslor”.
Därför förvånade det mig en del när så många tog fram pekpinnen och sågade Petter Lasu Nilssons beteende efter Luleås förlustmatch igår.
Det han gjorde var mer eller mindre inte så mycket annat än just att frustrerat börja veva. Full av känslor.
Han slängde handskarna och började slåss, så att säga. Allvarligare än så var det inte i mina ögon.
Man kan tycka att det ”sänder dåliga signaler till de som tittar”. Ja, det gör slagsmål också. Men de sker ändå.
Man kan tycka att ”en tränare ska kunna kontrollera sitt humör bättre än så här”, men det har jag svårt att respektera som argument eftersom det visar alldeles för tydligt på att man saknar förståelse för att människor är olika. Att ingen – inte ens den som anställt Petter Lasu Nilsson och kanske inte ens Petter Lasu Nilsson själv – vet hur en människa reagerar när han hamnar i en situation som man extremt sällan hamnar i under sitt liv.
För mig är det ett orimligt krav att ställa på elitidrottsmän/elittränare: Att just de ska vara någon sorts supermänniskor som kan kontrollera sina känslor till hundra procent.
De flesta människor har en bristningsgräns, hur lugna de än må vara i sin normala form. Passeras den gränsen är det – för många människor – inte speciellt lätt att bara stänga av sig och inse att något kommer se jävligt illa ut om man inte bara lägger ner.
Så länge vi har mediabevakning på arenorna som utkräver intervjuer tämligen omgående efter tunga förluster, så kommer vi aldrig någonsin att komma ifrån att …
Läs mer här: PETTERSSON: Tränare och spelare är också bara vanliga människor med känslor